Sidentopp med bandkantade ärmöppningar.

Den här sidentoppen har jag sytt till min äldsta dotter. Jag tänkte att färgen skulle passa henne eftersom hon är ganska solbränd just nu. Den ska skickas till Australien, för hon bor och jobbar där just nu.

Siden är ett väldigt vackert tyg tycker jag. Det glänser så fint. Men det var ganska svårt att sy i. Det ligger inte still där man har nålat fast det :)

Jag började med att maskintvätta tyget, så att det skulle krympa ner innan jag klippte ut delarna. Jag ville att det skulle gå att vattentvätta den färdiga toppen och då måste man göra så. Annars kan toppen bli för liten efter första tvätten och det är ju inte så kul. 30-40 grader maskintvätt är det tänkt att toppen ska klara.

Den är sydd efter ett mönster som jag hittade i en Burdatidning(5/2010). Jag sydde den minsta storleken, utan ändringar. Jag tror att den kommer att bli lagom på henne. Modellen är figur sydd med två riktiga små bröstfickor och två lite större fickor längst ner. Den stängs med en dragkedja i ena sidan. Toppen är ärmlös. Jag tänkte att det skulle passa bra för det är ju runt 40 grader varmt i Australien nu :).

Jag visar här hur jag gjorde när jag bandkantade ärmöppningarna. Jag valde att bandkanta så att banden kom på avigsidan, men man kan ju också kanta så att banden syns.

När jag klippte ut mönsterdelarna till toppen så klippte jag också ut 4 cm breda snedremsor i samma tyg. När man klipper ut dem så är det viktigt att man gör det på snedden. Annars blir de inte elastiska och då blir det svårt att kanta "svängar". Snedremsorna vek jag sedan på mitten längs med och strök så att det blev ett veck mitt på längs efter hela längden.

Sen nålade jag fast dem räta mot räta vid armhålet och sydde en söm ungefär 1 cm från kanten. Om man syr i ett halkigt tyg som siden så får man nåla ordentligt.

Därefter klippte jag ner sömsmånen så att det skulle gå smidigare att vända kantbandet runt till avigan sen.

Efter att jag hade klippt så vek jag in kantbandet och nålade fast det på avigsidan av ärmöppningen. Till sist vände jag på tyget och sydde en ganska bred stickning runtom hela armhålet från rätsidan. När jag sydde den blev kantbandet samtidigt fastsytt på avigsidan.

Nu ska jag packa ner den här tillsammans med lite annat och skicka den till henne. Hoppas att hon gillar den :)

Applicerad tribalros

Jag fick jättemycket fina tyger igår av en vän. Tack snälla, fina Barbro! Nu har jag tusen ideer på vad jag vill sy för någonting :)

Jag bestämde mig för att börja med ett svart- och grå melerat jacktyg. Jag tänker sy mig en midjekort jacka med breda slag och en linning med slejf ner. Det är nästan lite MC-stuk på modellen. Jag ritade av mönstret och klippte ut delarna till jackan igår.

Då kom jag på att jag ville ha någon form av dekoration på slaget. Jag är lite svag för tribaler, så jag googlade runt på lite tatuerings sidor och föll för den här vackra tribalrosen. Jag använde den som förebild när jag skissade upp rosen i den storlek jag ville ha. Tack fantastiska duktiga tecknare :) Jag förenklade den lite för att det skulle bli lite lättare att applicera den på tyget.

När jag kände mig nöjd med skissen så lade jag teckningen under vliesofixpappet och ritade på den klistriga sidan. Sen vände jag pappret upp och ner och fyllde i konturerna på papperssidan för att det skulle bli lättare att se dem. Jag gjorde applikationen i svart jersey, så jag var rädd att blyertsstrecken skulle bli svåra att se med tyget under bilden.

När jag ritat klart så strök jag fast hela bilden på en bit svart jerseytyg. Man måste vara noga med att stryka ordentligt så att limmet fastnar på tyget. Man stryker fast teckningen på avigsidan av tyget. För det är ju den man vill klistra fast på kläderna.

När vliesofixet satt fast ordentligt på tyget, så klippte jag ut alla delarna. Det var ganska pilligt för det är ju många snurrar och krökar på en tribal. Man får ta det lungt och hålla tungan mitt i mun. Eller utanför är den snarare när jag klipper :)  Min mamma klippte alltid med munnen samtidigt som hon klippte med saxen när hon skulle sy något. Det var jätteroligt och vi retade henne ofta för det. Hon försökte sluta men det gick inte :) Till slut kom hon på att hon kunde hålla läpparna stängde men ändå klippa med tänderna. Då syntes det ju inte. Så den där kordinationen mellan sax och mun är nog genetisk.

När alla bitarna är utklippta så får man pilla bort pappret på vliesofixet och börja lägga ut delarna på tyget. Det är jättespännande att se mönstret växa fram. Jag provgjorde hela rosen på en trasbit av tyget innan jag gjorde den riktiga applikationen på slaget, för jag var lite osäker på om det var genomförbart. Det var ju ganska små bitar och allt ska ju zick-zackas sen så att det sitter fast ordentligt.

När jag hade testat på provlappen och såg att det var genomförbart, så strök jag fast rosen på det riktiga slaget. Jag lade ut alla smådelarna där de skulle vara och sen ställde jag strykjärnet på hela motivet och lät det stå stilla några sekunder för att motivet skulle fastna utan att bitarna flyttade på sig. När det var gjort så strök jag fast alla delarna ordentligt som vanligt. Efter det var det bara att zick-zacka runt rosen. Nu håller jag på och funderar på om jag ska sätta dit lite små svarta pärlor på vissa ställen också eller om jag ska nöja mig med slaget som det är.

Så här fint blev det.

Hoodie med spets

Nu har jag gjort en asskön tröja till mig själv. Den är sydd i gräddvitt och vitt sweatshirttyg med gosigt flossad insida. Den kommer nog att bli en favorit i min garderob.

Huvudfärgen på tröjan är gräddvit men till sidostyckena och fodret på luvan har jag använt det vita tyget. Sen har jag sytt dit en sex centimeter bred spets på ärmarna. Jag hittade den bland banden och spetsarna i en tygaffär och som ni kan se så är jag väldigt nöjd med den.

Jag har använt ett mönster från Mc Calls (M6614). Det är samma mönster som jag använde när jag sydde den kamouflagefärgade hoodien till maken. Men här har jag valt tjejmodellen som är lite tajtare och mer figursydd. Det tycker jag är snyggt.

Det skulle ha varit fickor i sömmarna mellan sidostycket och framstycket, men dem skippade jag den här gången för jag var rädd för att det skulle bli för bulligt på magen. Längst ner på tröjan sydde jag på en mudd.

Eftersom jag har ganska lång rygg så förlängde jag mönstret med två centimeter. Det var i minsta laget upptäckte jag sedan. Tröjan höll på att bli alldeles för kort, men mudden räddade upp situationen. Med den blev tröjan lagom lång och det var tur för jag gillar inte tröjor som glappar i ryggen. Jag går bara och drar i dem då.

En av de saker jag lärde mig till nästa projekt var alltså att jag måste förlänga tröjan mer för att den ska passa mig. Jag kommer också att göra nederkanten helt rak på alla mönsterdelar om jag syr den igen. Nu var den skuren lite som en skjorta nertill. Lång mitt fram och mitt bak och rundad i kanterna så att den var kortare i sidorna. Men det var ju för att det skulle bli snyggt när man fållade den.

I orginalmönstret så är spetsen bara fastsydd i axeln och i mudden på ärmen. Däremellan hänger den fritt. Men jag var rädd att det skulle bli opraktiskt så jag sydde fast den istället. Jag tänkte att det kanske fanns en risk att man hakade i den annars.

Så här gjorde jag när jag sydde fast spetsen:

På bilden längst upp till vänster kan ni se att tröjärmen har ett litet "sprund" som ska sys ihop för att ärmen ska få bättre passform. Jag funderade lite på om jag skulle sy fast spetsen före eller efter det jag hade sytt "sprundet". Jag ville att spetsen skulle ligga slätt och fint över axeln. Efter ett tags funderande chansade jag på att den spets jag använde var så elastisk att det skulle gå att sy fast den fint även om tröjan inte var helt slät. Jag började alltså med att sy ihop "sprundet" på ärmen, som ni ser på bilden längst upp till höger. När jag hade gjort det så pressade jag sömmen och klippte rent kanterna.

För att vara säker på att spetsen skulle hamna mitt på ärmen så mätte jag ut och nålade en mittminje på både ärmen och spetsen. Jag nålade fast spetsen mitt på ärmen och strök fast den med vliesofix. Till sist sydde jag en tät zick-zack zöm längs kanten på spetsen.



Historien bakom ett tyg

Jag tror det är ett par år sedan jag fick det här tyget av min fina pappa. Han hade hittat det och undrade om jag ville ha det. Det är ett tygtryck som mamma gjorde när hon jobbade som arbetsterapeut på ett gruppboende för utvecklingsstörda. Jag håller på att fundera ut något bra sätt att montera det, för jag vill rama in det och sätta upp det på väggen. Jag tycker att det är så coolt.

Orginalteckningen är gjord av mig och min lillebror. Den föreställer pappa, mamma, mig och honom på en tågstation. Om man tittar riktigt noga kan man se den glada lokföraren i fönstret längst fram. Mamma var gravid med min andra lillebror, så hon har en bebis i magen :)

Kamouflagefärgad hoodie i flecce

Det här är det första plagget jag har sytt åt min man. Det är en kamoflagefärgad hoodie i tjock fleece. Jag hoppas att den ska varm och skön att ha på sig nu i vinter.

Tröjan är sydd efter ett mönster från McCalls (M6614). Det var egentligen dragkedja och två små framfickor på det, men jag skippade dragkedjan och sydde på en stor ficka mitt på istället. Det enda man behövde tänka på var att klippa bort sömsmånen mitt fram på fickan och mitt fram på framstycket. Den behövdes ju inte längre eftersom jag lade delarna mot vikt kant. Om jag hade behållt den, Så hade halsringningen på framstycket blivit för stor och fickan för bred.

Mönsterpassningen på fickan mot framstycket fick jag till genom att lägga fickan på ett likadant mönsteravsnitt som framstycket. Jag var noga med att nederkanten på fickan låg på ett ställe som såg likadant ut på tyget som det ställe som nederkanten på framstycket låg på.

Min man är ganska lång, så jag gjorde tröjan lite längre än vad den var i orginalmönstret. Bilderna visar hur jag gjorde på bakstycket. Sen är det samma princip som gäller för framstycket och ärmarna.

På mönstret finns det en markering som man skulle klippa efter om man ville förlänga eller förkorta mönstret. På bilden bar jag målat den röd. Jag delade alltså mönstret i två delar och nålade upp dem på tyget med samma avstånd mellan dem som jag ville förlänga tröjan med.

Den här mönsterbeskrivningen var också på engelska, så jag fick lov att använda ordlistan mer än en gång för att förstå hur jag skulle sy. Men med lite tålamod och en massa omläsningar och studier av bilderna på mönstret så gick det bra. Jag lärde mig flera nya termer på engelska  :)

Det här är kanonkul. Funderar nu vidare på nästa projekt. Antingen blir det en lång hoodie till mig själv i velour. Tänkte mig den lite som en kort klänning. Eller också blir det en till till maken.

Inspiration..

Jag skulle vilja lära mig att sy korsetter. Jag tycker att det är väldigt balla och vackra kläder, så det här får bli min inspirations sida. Jag har tankat ner fem gratis mönster från RalphPink.com och jag ska se om jag kommer på hur man skriver ut och förstorar dem. Funkar de inte i storlek så lär jag mig ju iallafall vilka delar som ska vara med och kan börja fundera på hur man syr.

Kolla den här den är ju bara så fin :)




Den skulle vara perfekt till jeans
eller sommarens kjolar.

Eller den här. Jag tror det är rosa band.
Det som ser ur som sömmar.

Eller varför inte den här. I kamouflage :)





 

Applikation med vliesofix

Jag fick en fråga om jag kunde göra om ett draperi till en barngrupp. Det var en fyra på draperiet som skulle bytas till en trea. Det var lite kruxigt att göra, men jag tycker att jag fick till det rätt bra till slut.

Jag började med att skissa på hur trean skulle se ut. Jag ville att den skulle ha samma storlek och stil som de andra tecknen på draperiet, så att den skulle smälta in. Därför mätte jag längden, bredden och tjockleken på den andra siffran och ritade trean lika stor.

När jag var nöjd med trean och jag skulle fixa applikationen så använde jag vliesofix. Det är en slags papper med klister på ena sidan, som man kan köpa i tygaffärer. Det var väldigt smidigt att använda. Jag kommer nog att fortsätta att göra applikationer på kläder också med det, för jag tycker att det verkar kul.

Om du tycker att det ser kul ut, och skulle vilja göra egna applikationer på tyg med vliesofix, så kommer här en beskrivning i ord och bild på hur man gör:





1. Rita av möntret på den klistriga sidan av vliesofixet. Klipp ut.

2. Lägg den klistriga sidan av vliesofixet mot
avigsidan på tyget som ska användas till
applikationen. Stryk på.

3.Klipp ut appllikationen.

4. Riv bort pappret från applikationen.
Klistret är nu kvar på tyget.

5. Stryk på applikationen på tyget.

6. Sy på applikationen med en tät zick-zack söm.
Sen är det klart :)

















Onepiece/leoparddräkt

Jag fick en slant i julklapp av mina fina svärföräldrar. En dag när jag satt i bilen så kom jag på att jag skulle använda dem till att köpa tyg och sy nåt. Jag blev jätteglad och tacksam när den här ide'n dök upp i mitt huvud. Det kändes som att jag fick kontakt med en del av mig själv som länge hade varit död, eller i allafall slumrande.

Jag bestämde mig för att jag skulle sy en onepiece till min yngsta dotter Maja. Vi åkte iväg till tygaffären och köpte tyg och mönster. Maja fastnade direkt för det här leopardmönstrade tyget. Jag måste erkänna att jag var lite tveksam först, men ju mer jag arbetade med det desto mer kom jag att tycka om det. Det är väldigt mjukt och blänker så fint i ljuset. Jag blev jättesugen på att sy något åt mig själv i det också. Nån form av blus kanske.

Mönstret jag använt är ett vanligt pyamasmönster från kwiksew (2704). Beskrivningen är på engelska så jag var lite osäker på om jag skulle förstå den, men tjejen i kassan skickade med en ordlista med de vanligaste sömnadstermerna. Med hjälp av den gick det bra.

Eftersom jag ville att overallen skulle ha det där "hänget" som en onepiece ska ha så valde jag en storlek större än den Maja brukar ha, plus att jag förlängde delen från hals till gren med fem centimeter på både fram- och bakstycke. Med de justeringarna blev onepiecen lagom pösig och "hängig" tycker jag.

Jag tycker att det brukar vara rätt svårt att få till dragkedjan så att det blir snyggt. Antingen brukar det bli rynkigt och fult i slutet nere vid grenen, eller också brukar stickningarna bli krokiga för mig. Men den här gången gick det riktigt bra. Dragkedjan var ganska lätt att sy i eftersom man gjorde det först av allt. Den syddes fast mot båda framstyckena först bara, och sen sydde man en liten stickning runt om. När man gjorde det kunde man också justera så att tyget täckte så mycket att bara själva kedjan stack fram i mitten. Jag tycker att det är snyggast. Jag blev riktigt nöjd med den fast jag fick sprätta några gånger innan jag fick till det. Fördelen med det här tyget är att det är så mönstrat, så att det inte syns om sömmarna är helt spikraka. Nackdelen är att det är ganska halkigt, så man måste nåla ordentligt för att det inte ska glida iväg.

I mönstret så beskriver de hur man syr luvan i enkelt tyg, men jag ville ha den fodrad. Så jag köpte en bit tunnt jerseytyg och klippte ut en luva till. Sen googlade jag lite på några andra sybloggar efter en beskrivning på hur man syr fast en fodrad luva. Jag hittade en som jag tyckte var fin och gjorde likadant. Först sydde jag alltså fast luvdelarna räta mot räta med overallen mittemellan. Eftersom jag ville ha resår i kanten på luvan så petade jag in resårbandet när jag sydde den sömmen. Sen vek jag in kanten på luvan runt om resårbandet och sydde en fåll runt om.  Resårbandet gör att luvan får lite form så att den inte bara hänger alldeles platt på ryggen. Man skulle ju kunna ha dragskor med snören också, men jag testade att göra så här den här gången.

I ärmsluten och bensluten skulle det egentligen ha varit svarta muddar, men de hade ingen muddväv på tygaffären. Så de plockade fram ett lite bredare resårband som man syr in i armsluten och förklarade för mig hur man gör. Först mäter man upp hur långt det ska vara runt om armar och ben och klipper av resårbandet i lagom långa delar. Sen delar man upp ärmslutet och resårbandet i fyra lika stora delar. Det gör man för att rynkorna ska bli jämt fördelade över ärmaslutet. De har en tendens att korva ihop sig i slutet annars ju..

Resårbanden kan nog vara toppen att använda till armslut på blusar eller mitt på ärmarna om man vill sy en singoallatop. Då kan man låta resåren sitta en bit in på armen, men här lät jag den sitte längst ner som på en vanlig sweatshirttröja.

Jag tycker att den blev rätt söt och Maja gillar den också. Hon sitter och myser i den framför TVn nu, lite trött efter nyårsaftonen. Man ska ju vara vaken vid tolvslaget :)  Jag ska gå och göra henne sällskap.

Nostalgitripp

Jag kan inte låta bli att vara lite nostalgisk så här i början, så jag vill visa min första mönstersamling. Jag kom att tänka på den igår, när jag satt och sydde med min yngsta dotter Maja. Hon höll på att sy sin första egendesignade kudde på maskin. Eftersom hon tyckte att det var väldigt roligt, så stod jag och funderade på vad jag mer kunde hitta på åt henne att sy, som var lagom svårt men ändå kul. Det var då jag kom på att jag nog fortfarande hade den i bokhyllan. Boken heter Kläder och grejer som du kan sy själv. Jag tror att jag fick den i födelsedagspresent av mamma och pappa.

Den var väldigt bra faktiskt. Beskrivningarna är enkla att följa och passformen på kläderna är ledig. Vissa av mönstrena gör man själv genom att lägga sig på tyget. Sedan ber man en kompis nåla runt sig, klipper efter nålarna och vips så har man delar till en mjukiströja, en kjol eller ett par mjukisbyxor.

Det finns mer avancerade mönster i boken också. Det finns t.ex ett mönster till en trasdocka med kläder och gosedjur i olika storlekar. Det finns nog ett och annat mönster i den som skulle fungera idag också även om boken är gammal.

När jag visade boken för Maja så fastnade hon för gosedjuren. Hon älskar gosedjur. Det blev en liten grön nallebjörn i mjukt jerseytyg. Jag hoppas att intresset ska hålla i sig och att vi ska kunna fortsätta sy tillsammans framöver.